“Turn”, tempera and graphite on wood, 160×130 cm

Susanne Brännströms måleri har på senare år rört sig allt närmare det tillstånd där dess beståndsdelar glider isär och blottar den underliggande strukturen. Andra konstnärer som gjort samma resa har ofta valt att reducera figurationen, för att på så sätt göra grunden mindre tungfotad. Brännström går motsatt väg. Hon behåller figurationen, medan grunden i stort sett helt förångats och efterlämnat den nakna pannån. lbland tycker man sig för en kort stund ana kroppar som tonar fram i bildrummet, för att ett ögonblick senare försvinna. Det är ett formspråk som gör ett försök att ringa in och behålla ett tillstånd av liv på absolut lägsta tänkbara frekvens. i denna läsart blir pannåns naturliga kurvor och linjer till den materialiserade metaforen för en andra hud, en tunn hinna som skiljer existensen från icke-existensen. Susanne Brännström använder måleriet som ett instrument för att göra tillvarons allra mest undflyende tillstånd verkliga och berörbara. Det är inga stora åthävor hon använder sig av, men innehållet i denna sparsmakade utställning kommunicerar mycket effektivt.